Nothing but your memory
Komplett sammanfattning 2011-2012
Här är ett försök till att samla ihop mina favoritbilder från varje månad jag bloggat på lamourestbleu.blogg.se. Det roliga med att vara en bloggare är att man väldigt klart och tydligt kommer ihåg hur man kände under en specifik period av sitt liv när man ser tillbaka på de bilder och texter man skrivit. Sjukt sorgligt att jag mest minns dåliga saker. Men det lämnar jag till denna blogg. Gjorde ju slut med mitt känsloliv i oktober och tänker inte vara hemligt melankolisk längre! Jag har en väldigt tydlig idé av vad som kommer vara annorlunda med min nästa blogg och ni som vill läsa kommer nog att gilla det också :D 
September 2011: "Jag är 19". Jag påbörjade mitt sista år som tonåring.
Oktober 2011: "Resa mot det okända, 1:a klass". Jag romantiserade en katts liv.
December 2011: "Ibland får Stockholm godkänt". Vinter-Sverige var ovanligt vackert.
Januari 2012: "Parfois". Jag började tycka om mitt hår men det varade inte så lång tid x).
Februari 2012: "Måla måla måla". Det mesta handlade om skolan, just då.
Mars 2012: "Prayer-cricket". Jag började känna mig lite förvirrad.
April 2012: "Ranchu tomodachi". Väldigt intetsägande period av mitt liv.
Maj 2012: "Senkväll i maj - försmak av sommaren". Jag kände mig fri, av helt fel anledningar.
Juni 2012: "Regning, stillsam dag på stan". Jag mådde extremt dåligt.
Augusti 2012: "Uppsala". Hmm.. inga minnen väcks till liv när jag tittar i arkivet för den här månaden.
September 2012: "Dr. Stewie". Jag var bubblig över en person som fortfarande gör mig glad trots sin frånvaro.
Oktober 2012: "Trust me Touch me". Jag gjorde slut med mitt känsloliv och mådde bättre än på länge.
November 2012: Här tappade jag intresset för att blogga eftersom livet var ganska fattigt på händelser.
Och under december tog jag inga bilder alls!
Nyårsafton
Så himla bra avslut på 2012 och början på 2013. Vaknade med vår- och kärleksrus i hela kroppen och optimistiska tankar. Så. Himla. Glad.
WoopWoop
Ungefär det roligaste som finns i livet är att handla mat. Det är roligare än att handla kläder och smycken. Ikväll har jag skrivit en längre inköpslista än vad min uppsats är... hittils. Haha. Fast båda sakerna är ungefär lika nödvändiga. I kylskåpet ekar det liksom tomt. Jaha, nu vet ni det :P
どこまでも行く
Igen snart.
Bästa Facebook-gruppen någonsin
N.A. don't give up
Nej nu är det nog dags att rycka upp sig bara en liten aning. Jag har insett att det inte är en bra idé att enbart kolla på sorgliga TV-program flera dagar i rad. Krim, psykdagböcker, docs och så lite mer psykisk ohälsa på det. Blod/svett/tårar. Nuförtiden har jag ovanligt svårt för att skriva längre sammanhållna texter. Alla tankar bara flyter samman. Ingenting är intressant längre när jag tänker skriva ned det. Jag fick en fin röd dagbok för ett tag sedan där alla sidor fortfarande är blanka. Den är för fin för att kladdas ned med oviktigheter och halvdana teckningnar. Väntar på en lång session av annorlunda händelser.
Jobbigt förresten att bli påmind om att man har ett eget ansvar för att leva sitt liv varje dag. Vill banka huvudet i väggen för att det känns som att jag inte kan göra något åt hur absolut ovärd tillvaron känns. Det finns stunder då man känner sig så obehagligt styrd och kontrollerad. Fast det jobbigaste är ändå de motstridiga idéerna om att man vill känna sig behövd och göra viktiga saker, samtidigt som man vet att man bara är en hjälplös obetydlig liten grej i universum. Fast man kan ju ändå inte bara ge upp allt och göra exakt som man själv vill. Vad vill man ens själv?
Från början halvt omotiverad bild på N.A., men kom sedan på att denna starka tjej visst har en koppling till texten. Hon har på något sätt alltid återfunnit gnistan och lusten att göra något. Hon 1) växte upp i en våldsam miljö där fadern misshandlade modern och hon var så fattig att hon var tvungen att gå 2 timmar till skolan varje dag, 2) När hon flyttade till huvudstaden för att bli artist gick hon igenom misslyckande efter misslyckande och grät sig själv till sömns varje kväll och var orolig inför framtiden. 3) hennes mamma blev styckad till döds av en mentalt instabil släkting som yxmördade henne och begick självmord genom hälla frätande syra på sig själv, 3) Hennes ex-man är en alkoholist och blev arresterad för våldtäkt på minderåriga tjejer vid upprepade tillfällen samt fick barn med en annan kvinna, 4) Hon uppfostrar sin son helt själv samtidigt som hon är grymmast på sitt jobb. Och kolla vad vackert leende hon har? Börjar fan misstänka att hon är psykopat.
Watching
Trust me Touch me
Ultra
Dags att komma tillbaka kanske? Eh, skrivkramp, som fan. Ge mig nåt att skriva om!
Chagrin d'amour
Koalababy ?
Jag fattar verkligen inte hur folk klarar av att permanent bo ensamma, hur man kan tycka att det är skönt... Jag pratar inte om att klara av hushållssysslor och dylikt, men bara att ständigt vara ensam... Jag tror att jag ska dö av ensamhet bara efter ett dygn utan att ha pratat med någon alls. Det känns bara konstigt... Om man kommer på något roligt eller undrar något finns det ingen man kan säga det till (sorry, Lillis). Jag är verkligen den typen som alltid måste komma hem till någon, inte enbart komma hem. Koalamamman som bara måste ta hand om någon, typ :D
Höst
All love is music
Äntligen valde pappa att investera i en ny nål. Så nu snurrar återigen LP-skivor i detta hus.
Fröken L, Fröken G
(För den som undrar vad de vita fläckarna på min sjal är = KATTER!). Förövrigt vill jag bara berätta om en knäpp kärring vi såg i förbifarten som knutit fast sin katt ovanpå sin ryggsäck. Alltså, människor.
Stort
Just sayin'
Jojjo lyssnar på radio.
Lördagsstämning
Sitter och skriver på en fiktiv författarbiografi. Författaren? Louise i ett föregående liv: 1800-talets monsieur Mouton (herr Får). Vad tycks förresten om min "nya" layout?
Between friends
Vänner sedan 7 år tillbaka, kan konstatera först idag att båda har något att berätta samtidigt xD
Melerad
Jag är på så oerhört konstigt humör. Sådant där som jag älskar. När man riktigt kan känna kopplingen mellan den bubblande känslan i en alldeles för slapp kropp och att det inte trycker i huvudet någonstans alls. Inte slätstruken men typ seriös på ett flamsigt sätt. Jag tänker att: precis så här ska jag känna inför livet. Om man bara kunde lära sig att alltid tänka tankar som får en att känna så här...
Fast just nu skulle jag behöva stress och en gravallvarlig inställning till skolan men... nej. Ska försöka skriva betydligt mycket mindre om skolan på denna blogg. JE PROMIS !
Ni vet att jag älskar att analysera känslor, världens mest ovetenskapliga område förövrigt. Men det är typ själva grejen med att vara människa ju! Use it! Yaaah, jag gillar nog faktiskt alla känslor egentligen.......... som växlingen av årstider.
Sök i bloggen