Nej nu är det nog dags att rycka upp sig bara en liten aning. Jag har insett att det inte är en bra idé att enbart kolla på sorgliga TV-program flera dagar i rad. Krim, psykdagböcker, docs och så lite mer psykisk ohälsa på det. Blod/svett/tårar. Nuförtiden har jag ovanligt svårt för att skriva längre sammanhållna texter. Alla tankar bara flyter samman. Ingenting är intressant längre när jag tänker skriva ned det. Jag fick en fin röd dagbok för ett tag sedan där alla sidor fortfarande är blanka. Den är för fin för att kladdas ned med oviktigheter och halvdana teckningnar. Väntar på en lång session av annorlunda händelser.

 

Jobbigt förresten att bli påmind om att man har ett eget ansvar för att leva sitt liv varje dag. Vill banka huvudet i väggen för att det känns som att jag inte kan göra något åt hur absolut ovärd tillvaron känns. Det finns stunder då man känner sig så obehagligt styrd och kontrollerad. Fast det jobbigaste är ändå de motstridiga idéerna om att man vill känna sig behövd och göra viktiga saker, samtidigt som man vet att man bara är en hjälplös obetydlig liten grej i universum. Fast man kan ju ändå inte bara ge upp allt och göra exakt som man själv vill. Vad vill man ens själv?