Miii! Har ni saknat mina långa, halvt ljuvliga, halvt sorgsamma texter? Ah oui ? Jag är ungefär lika lycklig nu som min regnbågsfärgade frukostskål med Fruity Loops. Jag blev bjuden på fika av lyckopillret Johanna. Och jag ska inte förstöra denna underbara dag genom att börja skriva en alldeles för lång text. Varför tänker man? Ingen har någonsin mått bra av det ändå!

Imorgon ska jag redovisa ett arbete om Frankrikes första president. Har jag skrivit detta arbete? Hehe, nej. Jag ska börja snart. Jag ägnar mig för stunden åt att läsa Emma Wiklunds bok om skönhet och är väldigt inspirerad till att fortsätta arbetet på Projekt Perfekt. Lite paradoxalt är det ju att en av punkterna på "PP" är att vara disciplinerad och börja med saker i tid... hehe. He.

Sedan jag började läsa språk på universitetet har jag lärt mig oerhört mycket om identitet och nationalitet. Jag är lite förvånad (men glad) att språkstudier på universitetsnivå handlar så otroligt mycket om kultur och människa, eftersom det är svårt (om inte omöjligt) att separera kultur och språk. Jag tror det hittils viktigaste begrepp jag lärt mig är transnationalitet. Det har inte något som helst med ofrivillig utanförskap att göra (vilket multinationalitet snarast kommer att innebära då det signifierar ett "mitt-emellan-tillstånd"), men betyder att man inte vill tillhöra något land eller kultur, och ibland till och med blir arg om någon pratar om en som att man definitivt är en produkt av sitt ursprungsland, som att ens ursprung definitivt säger något om ens egen personlighet.

Jag har alltid varit mer eller mindre transnationell, och säkert uppfostrad till att bli det. Det är bra, det har nog gett mig en speciell möjlighet till att tänka fritt. Ändå känner man från annat håll att det nästan är "ett tvång" att definitivt erkänna sig som en produkt av något land, snarare än bara en bra människa. Jag säger inte att jag inte kan förstå det, eftersom det är rent biologiskt att vi vill tillhöra en större grupp än bara vår egen familj och släkt. Men det krockar lite med min idé av frihet. Missförstå mig inte nu. Jag älskar att det finns olika kulturer och språk att studera. Men jag älskar inte att man ska behöva välja någon. Jag vill irra runt lite överallt och tillhöra överallt jag kommer, för tillfället. Jag vill vara en del av allt som vill bli en del av mig.

Ja... man kanske borde flytta till Quebec ändå, som är känt för att vara hemstad till de största författarna av "transnationell litteratur". Jag skulle också vilja skriva om det, eftersom det nästan oundvikligt utvecklas till att bli en romantisk historia. Det är simpelt. Vi transnationella individer söker helt enkelt samhörighet i andra människor, oavsett var de nu än har varit eller inte varit. Det är vackert.

Bästa dagen med bästa kompisen. 30 minuter simning, 300 minuter fika :D

Idag blev Johanna och hennes tvillingbror 20 år gamla! Hurra hurra hurra!