Jag har precis läst klart min första bok någonsin på eget initiativ (lol, 19 år). Denna bok var mästerverket L'étranger av Nobelpristagaren Albert Camus. Titeln (översatt till Främlingen) syftar givetvis på huvudkaraktären, som ingen riktigt känner. Han är nämligen en ganska tystlåten och konstig person som inte verkar beröras av något. Många gånger yttrar han meningen "det kvittar för mig" och "ingenting är av verklig betydelse". När han sedan halvt omotiverat skjuter en man som hotat honom, blir han dömd till döden, och beskrivs som en omoralisk människa utan känslor. Under hela hans liv hade detta avstånd från omgivningen varit det som gjort att han känt sig tillfredsställd med sitt liv, men i slutändan blev det just denna "kyla" som låg till grund för att han blev dödsdömd.

Svensk titel: Främlingen
Betyg: ☆☆☆☆☆(5/5)
Noteringar: Boken är uppdelad i två delar: innan fängelset och efter (frihet kontra fångenskap). Oerhört stark bok om människans förhållningssätt till livet, väldigt vackert beskrivet av Camus. Det här är en sådan bok som behöver läsas flera gånger för att lägga märke till alla detaljer... Jag ska nog läsa den på svenska någon gång framöver! Jag har lite hastigt översatt några meningar till er. Det finns så många otroligt fina meningar som man gör gott i att lägga på minnet, men om jag skulle översätta alla dessa skulle det sluta med att jag översätter hela boken :D

~ När jag gick, var dagen alldeles vaken. Bortom kullarna som skiljer Marengo från havet, rodnade himlen så. Och vinden som passerade, förde med sig en doft av salt. Det var en vacker eftermiddag som förberedde sig. Det var länge sedan jag sist besökte landsbyggden, och jag kände hur jag hade njutit av att ta en promenad, om det inte hade varit för mamma.~

~ [...] Så han frågade mig om jag inte var intresserad av att förändra mitt liv. Jag svarade att man aldrig förändrar sitt liv, i alla fall inte dess värde, och att mitt inte alls missbehagade mig. Han verkade missnöjd och sade att jag alltid ger kringgående svar och att jag inte hade några som helst ambitioner och att det var katastrofalt för affärerna. [...] När jag verkligen tänker efter, så är jag inte olycklig. När jag var student hade jag många ambitioner av det slaget. Men när jag blev tvungen att ge upp studierna förstod jag väldigt snart att allt sådant inte hade någon verklig betydelse.~   

~ På kvällen kom Marie för att fråga om jag ville gifta mig med henne. Jag sade att det absolut kvittade för mig och att vi kunde göra det om hon ville. Hon ville då veta om jag älskade henne. Jag svarade som jag redan gjort en gång förut, att det inte betydde något speciellt, men att jag antagligen inte älskade henne. "Så varför gifta sig med mig då?" frågade hon. Jag förklarade för henne att det inte spelade någon roll och att om hon ville det, så kunde vi gifta oss. Förövrigt så var det ju hon som frågade och jag nöjde mig med att svara ja.~ 

~ När jag just hade blivit berövad på friheten var det svåraste att jag fortfarande bar på en fri människas tankar. Till exempel greps jag av lusten till att vara på stranden och gå ned mot havet. Jag föreställde mig ljudet av de första vågorna som möttes av mina fötter. När kroppen träder in i vattnet och vilken befrielse jag skulle ha funnit i det. Jag kände plötsligt hur mitt fängelses väggar närmade sig. Men det fortsatte bara så i några månader. Snart hade jag bara en fånges tankar. ~