Paroles ("Lyrik") är en underbar diktsamling av Jacques Prévert. Hans styrka är att han skriver oerhört melodiskt och är duktig på ordvitsar (därför svårt att översätta hans dikter). Jag antar att det är på grund av hans ovanliga talang för att skriva vackert flytande texter och göra klyftiga ordval som han är populär i Frankrike. Dessvärre är det egentliga innehållet inte speciellt märkvärdigt.

Prévert skriver mycket om djur och natur, rika och fattiga, kärlek, politik osv... Några nyckelord skulle nog vara blod, stål (jag vet, man undrar hur ofta man kan få in det ordet), FÅGEL (många poeter tycks ha någon sorts fågelfetisch...) naken, barn/ungdom, sol, bröst (hans favoritkroppsdel: "ljuvligt skulpterad av kärleken själv"), hjärta, förtvivlan, röd (ungefär den enda färgen som finns i Frankrike) förstörd (ordentligt plundrad, skövlad, utplånad, nedmejad......) smärta, ruttna(nde), sorglig, hemsk, höst (dramatikens årstid) osv. Trots mindre upplyftande nyckelord rekommenderar jag varmt boken eftersom det var en högst underhållande läsning! Jag verkligen drömmer om att kunna skriva minst hälften så bra som Prévert om sisådär fyrtio år av språkstudier...