Min pappa är ungefär den sämsta dagboks-tjuvtittaren. Han kommer till mig och kommenterar det jag skrivit i min dagbok. Tur att jag inte hunnit börja skriva om personliga saker. Helt otroligt hur man kan vara så okänslig. Bra är det ändå att han är ärlig med sådana saker. Då vet man att man måste gömma sina böcker med lås på om man vill behålla det hemligt. Trodde man endast behövde gömma dagböcker för syskon när man är liten, men icke.

Français: Aujourd'hui, mon père a trouvé mon carnet de Moleskine. Et il l'a lu. Je suis deçu.