Idag är det den 5:e januari och det är den sista dagen jag använder kemikalier i mitt hår i hela mitt liv. Jag har använt ett schampo fullt av sulfater för att tvätta bort de sista resterna av silikon som fanns i håret, och därefter gjort hennainpackning #2 och använt äppelcidervinäger som balsam. Resultatet: MJUKT som ett litet får!

De flesta har nog inte så mycket koll på sulfater och silikoner som används i stort sätt i alla schampon och balsam (de har dock olika benämningar, vanligast är sodium lauryl sulfate och dimethicone). Det förstnämnda är oerhört uttorkande, och silikonerna behövs för att reparera skadan som sulfaterna gör. Men silikonerna är inte enbart goda, det är tvärtom! De är inte vattenlösliga och lagras i hårbotten tillsammans med fett och smuts som gör att man känner att man måste tvätta håret mer. Silikoner kan nämligen endast avlägsnas med hjälp av likvärdigt starka kemikalier: sulfater. Så, man blir fast i en ond cirkel (vilket schampo-industrin givetvis älskar!). Har man beslutat sig för att sluta terrorisera sitt hår med sulfat/silikon-skit, ska det sista schampot innehålla enbart sulfater så man får bort silikonerna och kan börja ett liv helt utan kemikalier. Men man är fortfarande ren! Många tror nog att man inte kan ha rent hår utan schampo, men hur ren är man med hårbotten full av silikon? Vatten i sig själv är väldigt renande, och så finns det massor med örtschampon och liknande...

Jag är riktigt exalterad! Från och med idag och min sista kemikalie-schampo-tvätt ska jag vara snäll mot mitt hår och inte ens värmebehandla det! Jag har packat ned min kära plattång i sitt fodral (jag kommer använda den några enstaka gånger i framtiden, så klart) och sparkat undan både borstar och hårtork. Istället ska jag bara använda sådant som inte har en lång innehållsförteckning, mina fingrar och hårnålar. Lätt! Och väldigt billigt. Folk som slutat använda schampon brukar varna om att håret kan bli väldigt fett till en början men att det sedan vänjer sig vid de nya vanorna efter cirka six veckor, men helt ärligt... mitt hår har aldrig varit fett i hela mitt nitton-åriga liv xD Det enda jag inte vill är att mitt hår ska vara så tort att det bryts av (vilket det normalt gör). Det känns både lite pinsamt naket men samtidigt befriande att låta sig själv vara lockig. Jag tror det kan bli bra. Låt oss se i slutet av året! Iiiiih!

Nu blev nog det här ett väldigt långt inlägg, men det är det första i kategorin jag kallar för Projekt Perfekt. Mer om det sen! Ciao!