Hur kan en dag gå så fort? Jag har inte alls märkt att tiden runnit iväg medan jag varit upptagen med att... inte göra någonting. Fan, jag som har massor att skriva!!! Jag var så avslappnad och glad när jag vaknade, och sedan råkar jag se lite nyheter om en kvinna i Kina som blev lämnad vid altaret och beslutade sig för att ta sitt liv genom att hoppa ut genom fönstret, men en supersnabb man hann fånga henne med armen runt halsen när hon dinglade där med benen, sju våningar upp i ett höghus. Jag tror att det var kvinnans uppgivna ansiktsuttryck som fick mig att tänka på J och ge mig tårar i ögonen. Fast jag grät inte: jag sparar tårarna och gråter hela dagen en gång om året istället för litegrann ibland. Men det är hursomhelst konstigt att jag alltid börjar tänka på honom och blir ledsen just precis när jag släppt allt och är positiv. Ibland tror jag att jag alltid kommer sakna honom. *%&/!"#.