Jag sitter här med en halvfärdig uppsats som ska lämnas in imorgon. Då och då reser jag mig upp och springer runt i lägenheten som en idiot och för att jag är lycklig över att pojken som jag tänker på, tänker på mig också ibland. Nej, det är ingen ny, det är samma man som lämnade mig olycklig på flygplatsen för sex månader sedan. Det är inte klokt att det gått ett halvår. När jag sedan sätter mig igen och tänker att jag ska börja plugga, kommer Lillis och jag får idén att prova om hon får plats att ligga i min farfars gigantiska cowboyhatt. Det gör hon. Nu har hon hoppat ur cowboyhatten som en magisk kanin och sitter tätt intill mina lår. Jag tänker att det här är sista gången jag lämnar en uppsats till sista kvällen, ifall någon som får ens hjärta slå lite extra fort skulle kontakta en vid ett lika olämpligt tillfälle igen.

En français: Je n'ai pas fait le devoir à rendre demain....... du temps en temps, je cours autour de la maison comme un imbécil. Et quand, enfin, je m'assis, ce n'est pas pour continuer avec les devoirs, mais pour tester si mon chat est assez petit pour s'asseoir dans le chapeau de cowboy qui appartient à mon grandpère. Et oui, ça marche :D