Bara för att jag lider av akut idétorka men har väldigt mycket lust att skriva nu tänker jag reda ut mina tankar kring ett så känsligt ämne som homosexualitet. Jag tycker det är beundransvärt att människor kan vara så starka att de inte bryr sig om vad andra tycker och inte låter någon hindra dem från att vara som de är. Det ska man aldrig någonsin göra heller. Jag kan knappt tänka mig hur mycket extra smärta det åsamkar en förvirrad tonåring att dessutom behöva skämmas för sin sexualitet. Man ska aldrig behöva kämpa för att försvara sådant man inte ens bestämt själv. Är man homosexuell, så är man, och ska inte behöva låtsas något annat heller.

Men... det som kanske skiljer mina åsikter lite från den normala accepterande heterosexuella personen är att jag är otroligt trött på att folk stämplar en som "en efterbliven homofob" om man säger att en homosexuell läggning faktiskt är avvikande och abnormal. Det är inte på något sätt ett försök att nedvärdera en hel människas existens, men bara en ren självklarhet att det endast finns en frisk sexuell läggning. Med det sagt menar jag förstås inte att man ska försöka "bota" en homosexuell, men man ska heller inte propagera för det och låtsas att det är "normalt". Nej, det är inte normalt, men det i sin tur betyder inte den homosexuella människan ska skämmas eller diskrimineras på något sätt, för ens sexuella läggning avgör inte hur underbar och fantastisk personen kan vara i övrigt. Man bör respektera och acceptera, men inte förvrida sanningen om naturens lagar heller.

Lika underligt är det när folk säger att man bör bota "homofober". Jag finner inget konstigt i att man tycker att homosexualitet är onaturligt, eftersom... det ju är det! Om man talar om vad som är friskt och vad som är sjukt, så är det friska att vara homofob. Men det betyder i sin tur inte heller att någon som nu har så kallad "homofobi" får trycka ned eller trakassera någon homosexuell. 

Det är därför det är viktigt att diskutera dessa frågor så man kan hitta rätt förhållningssätt till homosexualitet, och jag tycker ingen ska kunna säga att det enbart är de homosexuallas ensak, för då är det som att säga att de lever separerat från övriga samhället. Vad som är rätt och fel avgörs bara genom att få diskutera fritt. Ingenting får vara tabu. Jag håller fullkomligt med om att man får vara tillsammans med vem man vill, men ibland blir vi tvugna att ifrågasätta t.ex. gällande adoption. [Det är inte ett tillräckligt bra argument att säga att homosexuella vore bra föräldrar, ty det finns tusentals "bra föräldrar" som inte har en enda chans till att få adoptera för att de inte har tillräckligt bra lön eller på något annat sätt befinner sig i en situation som anses "olämplig" för barn.]


För den som blev jätte ledsen eller förvirrad av att läsa mitt inlägg vill jag sammanfatta följande: jag ville främst framföra att man inte är en dålig person om man anser att homosexualitet är abnormalt, och att det inte alls är samma sak som att kritisera en person som är homosexuell, som om en abnormal sexualitet skulle göra hela människan abnormal. Det är tyvärr så folk uppfattar det, och går till personangrepp mot en. Jag menar, vem som helst håller väl med om att ens sexualitet inte definierar hela människan? Sedan så försöker ju folk gärna romantisera det hela och säga att kärlek alltid är kärlek och ja... precis, kärlek och sexualitet är inte synonymer.

Jag sympatiserar förövrigt med detta inlägg skrivet av en tjej som faktiskt är bisexuell. Väldigt starkt att ha sådan självdistans och inte ta allt så j*vla personligt hela tiden. Här har vi någon som verkligen accepterar sig själv samtidigt som hon inte tappar verklighetsuppfattningen. Och om man läser kommentarerna på detta inlägg så undrar man ju hur det egentligen ligger till med läsförståelsen i Sverige... (Bildkälla)