...med några inslag av olycka eller är livet en enda lång olycka med några inslag av lycka?

Idag diskuterade vi bonheur på franskan. Jag och en tjej gjorde en lista på de tre saker i livet som gör oss absolut lyckligast. 1) Att bli kär, 2) Att skratta utan att man vet varför man skrattar. 3) Att ha en bra stund med de man tycker om. När jag tänker tillbaka på mitt liv, så är det helt glasklart att dessa tre saker är vad som gör mig absolut lyckligast. Voilà, motivationerna:
 
1) Kär blir man ju inte varje dag, men när det väl händer, blir man så härligt kittlig i magen och helt varm överallt och förväntansfull och lättad på samma gång.

2) Att skratta och inte riktigt veta varför är ett riktigt bra tecken på att man helt enkelt bara är nöjd med tillvaron, att man valt att släppa allt som gör en olycklig och bara känna att man absolut inte skulle vilja vara någon annanstans än där man är just nu.

3) Ingen i gruppen trodde att det var möjligt att vara lycklig utan att omges av folk man tycker om, så det är självklart att detta finns med på topp tre av saker som gör en lycklig. Människan är ju trots allt ett socialt djur (med vissa undantag: eremiter (nej Cecilia, de heter inte termiter och ja, eremiter är också människor xD).

När man funderar över vad som gör en lycklig, blir man plötsligt mycket lugnare och ser att man inte alls måste prestera så himla mycket för att uppnå det. Det gäller bara att hitta rätt entourage. 

Här några citat av min favoritfilosof, Alain:

 "Si le pessimisme est d'humeur, l'optimisme est de volonté"
- Är pessimismen av humöret, är optimismen av viljan.
(För även tanken till min lärares himla irriterade syn på pessimister, idag sade hon: "vem som helst kan vara pessimist, vilken idiot som helst kan sitta och peka ut vad som är dåligt och det tjänar absolut inte till någonting.")

"Il y a plus de volonté qu'on ne croit dans le bonheur"
 - Viljan spelar en större roll i att vara lycklig än vad man tror.

Souvenez-vous de ça !