Jag har precis återvänt hem från ett möte på ett café med en fransyska som numera är bosatt här på södern sedan en månad tillbaka. Det var så extremt roligt! I två timmar diskuterade vi enbart på franska om hur svenskar och fransmän är. Ja... hon gillar inte fransmän så mycket och tycker de har för mycket attityd och hela tiden måste hävda sig själva genom att såra andra. Hon gillar att svenskar är mer ödmjuka och försiktiga, men ogillar att vi till och med bland kompisar är betydligt mer kyliga mot varandra, och att vi är dåliga på att dela med oss av både det vi äger och det vi tänker. Jag kunde inte annat än hålla med! Hon gillar trots allt den mer "lugna" atmosfären här, och det enda hon saknar i Frankrike är hennes kompisar.

Jag hade tur, för egentligen så bor hon ju tillsammans med en svensk som kunde lärt henne allt... men hon märkte strax att det var något konstigt med dennes uttal... hon bor med en skåning! Här är hennes jätte långa historia om hur hon hittade mig...."De på jobbet undrade vem det egentligen är som lär mig svenska, och då sade jag att det är någon från södern, och då svarade de att jag borde söka någon från Stockholm som kan lära mig 'riktig svenska', så då sade jag det till min rumskompis och hon blev typ jätte arg och ville inte hjälpa mig, så då sade jag till en fransman jag känner som bor här att jag behöver lära mig svenska fast det tar för lång tid att få plats på SFI, så då sade han att det finns ett projekt på hans universitet som ordnar sånt, och då sökte jag det, och de sade att det enbart var för universitetsstudenter, och då sade jag att de borde acceptera mig ändå med tanke på att det finns betydligt många fler svenskar i projektet än det finns fransmän, och då hade de ingenting att försvara sig med, och nu är jag här!!". Alltså jag skrattade så mycket så jag dog där xD

Så, under en tid nu framöver kommer jag (på franska) att lära henne svenska helt från grunden. Entusiastisk!!!