Haha, vad fan var det jag skrev igår? Eloge till den som förstår dryga 50% av den där osammanhängande texten. Var jätte trött och ville sova men samtidigt var jag inspirerad till att skriva. Jag visste att pappa skulle börja mobba mig när han läst. Aja, tur att han kan ge tips i alla fall. Tänker dock inte skriva här vad han sade exakt :D Internt, internt, internt. Mellan oss finländare.

På tal om finnar så pratar vår föreläsare alltid om finska och det tycks vara så att han kan det språket flytande (bland många andra, främst indo-europeiska språk). Han ska alltid förklara varför finländare* har problem med att lära sig andra språk och varför de "alltid" har svårt för prepositioner. Inget av det han säger stämmer givetvis på min begåvade släkt och definitivt inte pappa. Önskar han kunde påpeka att det han säger gäller omotiverade finländare som inte är speciellt intresserade av att lära sig utländska språk och inte presentera hela folket som dumma i huvudet som inte fattar att prepositioner behövs istället för kasusändelser. Duuh. Jag är ganska säker på att jag aldrig hört pappa säga "jag sitter gräset" eller "sätt dig stolen".

Men dagens föreläsning var ganska kul. Vi diskuterade om språkförändring och att mycket av det som vi "språktalibaner" (alternativt språkfascister) traditionellt skulle tycka är fel, egentligen är rätt. Till exempel:

"De är killen som säljer korv borta vid torgets kusiner"

Först tyckte jag frasen överhuvudtaget var helt obegriplig. Vilka är torgets kusiner och vem säljer korv vid dem? Visst, jag är medveten om att mycket man normalt säger i talat språk blir konstigt när man väl skriver ner det, men... har ni någonsin hört någon uttrycka sig så där? Faktum är att det blir grammatiskt korrekt om man förklarar så här:

"De är killen som säljer korv borta vid torget-s kusiner"

Det kursiverade är en nominalfras vilket betyder att det ska läsas som ett substantiv, och s:et är ett genitiv. Alltså är hela meningen killen-som-säljer-korv-borta-vid-torget som ett ord, och ordföljden är korrekt på svenska, eller hur? Men jag stör mig så himla mycket på den här meningen ändå så jag vill spränga mig själv i luften!!!!!! Språktaliban FTW! Varför inte bara säga "de är kusiner till han som säljer korv borta vid torget" istället?

*Pappa blir irriterad på förkortning "finne". Det är sant att det är konstigt att man säger det mer naturligt än "finländare". Det heter ju "svensk" och inte "svenne"?