Under de senaste veckorna har mitt humör gått upp och ned som en bergochdalbana. Jag tycker faktiskt att jag är relativt stabil normalt sätt, men just nu är allt annorlunda. Ena stunden är allt fel och andra känner jag mig så otroligt lyckligt lottad som har möjligheten att få göra det jag vill i livet. Jag tror att de stunder som jag mår dåligt beror på att jag är perfektionist och om något inte går som jag planerat eller förväntat så blir jag ängslig och otrygg.

Just nu är jag extra känslig för att ja... jag är kär. Så där kär så att kärleken gör en avundsjuk. Fast det är inte elak avundsjuka. Om han träffar kompisar efter jobbet är det ju hälsosamt och ett tecken på att han mår bra, men jag föredrar nästan att han skulle ägna sina kvällar åt att skriva hur mycket han saknar mig och att ingenting är kul utan mig, för det är så jag känner för honom. Litegrann. Ganska mycket. Eller inte.

Nu låter det här som jag ska säga härnäst jätte konstigt, men det som gör mig allra lyckligast just nu är skolan. Jag blir lycklig när jag tänker på att jag kom in på den utbildningen jag alltid drömt om (även om den inte funnits förrän nu och jag tillhör en grupp pionjärer) och att min framtid därmed är säkrad. Om jag lyckas med studierna förstås. Det är därför det inte gör mig något att plugga tills jag får huvudvärk, tills ordet grafem har ersatt ordet för bokstav. Det är lördag idag och jag har suttit hemma och läst och jag är glad att jag har fått den möjligheten att jag kan göra det. Bara det faktum att jag kom in gör mig motiverad till att lyckas på min allra första tenta som är om två veckor och jag tills dess ska ha läst 400 sidor om språkhistoria, generell språkvetenskap, grammatik och fonetik. Här nedan är en lista på de böckerna jag måste köpa denna termin (och på det så finns ytterligare tusentals sidor i kompendie-form, och när jag säger tusental överdriver jag inte ens):