Idag försökte jag besegra min största matfobi någonsin: skaldjur. Eftersom räkor är de skaldjur jag finner minst obehagliga att vistas i närheten av försökte jag göra en sallad på dem. Direkt stötte jag på ett enormt hinder. Det läskigaste jag vet är att skala räkor. När mamma gör det kan jag knappt sitta i samma rum för jag avskyr både lukten och ljudet av huvudena som bryts av. Men Lillis sitter alltid och jamar vid hennes fötter och brukar få ungefär var tredje nyskalad räka.

Från början hade jag 15 räkor. Under skalningen fick Lillis tre stycken. När jag serverat den färdiga salladen och skulle sätta mig och äta vände det sig i magen. Det var så extremt motbjudande. Jag började med att prova såsen jag gjort själv tillsammans med avokadon och ägget och det var supergott. Sedan tittade jag bekymmersamt på räkorna och slängde en till Lillis som såg på mig med suktande blick. Hon åt med god aptit. Och jag försökte göra samma sak. Fy fan vad jag hatar konsistensen. Det finns ingenting med liknande konsistens som jag gillar. Och smaken... smaken var mycket sötare än jag trodde. Men det hjälper inte det konstiga tuggmotståndet. Efter två räkor fick jag jätte ont i magen och en klump i halsen, ungefär som jag inte hade svalt ordentligt. Den tredje räkan rullade jag in i ett enormt salladsblad dränkt i dressingen. Den där jävla konsistensen märks av ändå! Jag slängde några fler räkor till Lillis. Försökte äta en på nytt. När det fanns en räka kvar kom jag på att jag hade haft femton från början... Hur många räkor tror ni Lillis fick?