Nu när min sovande passion för Japan sakta börjar vakna till liv igen och influerar min ständigt växlande livsfilosofi fick jag en jätte läskig idé. Jo, jag kom att tänka på min gamla japanskalärares kompis, Yuri, en liten tjej på 28 år, som reste jorden runt alldeles ensam. Ja, alldeles ensam! Utan att kunna ett ord engelska (eller snarare precis just ett ord). Men i alla fall, idén var att man kanske borde göra det själv? Kanske inte resa runt hela jorden direkt men prova att åka till ett land hyffsat långt borta och se hur bra man klarar sig. Borde man inte växa som person då? Och är inte det den allra högsta graden av frihet, att helt obehindrat kunna gå vart man vill och interagera med olika nya människor? Okej, jag vet att frihet inte är ett fysiskt begrepp (man kan sitta i fängelse och ändå vara fri om ni förstår vad jag menar). Frihet är ju ett mentalt tillstånd som känt är Men jag skulle verkligen vilja se mig själv åka på en liten resa av egen kraft. Jag tror själv inte jag skulle klara av det nämligen! Eller jo, jag skulle tvinga mig själv att klara det givetvis. Men det får jag ju veta när min praktiktermin kommer. Då blir det ju så!

Nu ska jag försöka sova. Blir en lång dag imorgon. En lång dag.