Jag vet inte om jag ska säga att det här är en bra film. Jag brukar anse att en film är bra när den ger en lust till att göra något, förändra något osv. Men sedan så har jag nog svårt att relatera till just den här filmens tema som var otrohet, svek och förbjuden passion. Den handlar nämligen om två rika hemmafruar i medelåldern som har hemliga förhållanden med tjugo år yngre män, varav den ena är hennes bästa kompis son.

Ganska vidrigt egentligen, att svika så många människor för sin egen lycka. Och särskilt lyckliga blir de ju inte heller ändå! Jag får ont i magen av skam bara av att se på filmen! Hur kan man leva så? Visserligen såg man ju att ingen av fruarna älskade sina män men då kunde man väl åtminstone vara ärlig så man ger den andra något val?

Det slutade ändå lyckligt för det ena paret, eftersom kvinnan valde att skilja sig. Men för det andra paret gick det inte särskilt bra... Först eldade hon upp sitt hus i vad som verkade vara ett självmordsförsök när den unga killen valde att göra slut för att "det liksom inte funkade", sedan försökte hon mörda honom och hans tjej genom att krocka med hans bil. Den obehagligaste scenen förblir ändå slagsmålet i simhallen. Jag och Louise tuggade i princip sönder kuddarna för det var så spänd atmosfär, vilket det ofta blev i filmen. Jag tror vi sade "pinsam tystnad..." ganska många gånger under filmens gång... Budskap: skaffa inte ett förhållande med någon av dina kompisars barn eller ligg inte med dina klasskamraters föräldrar (såsom den andra killen också gjort tidigare i sitt liv när han först kom på att "mogna kvinnor" var mycket hetare...)