Jag ville bara meddela att detta är mitt 100:e inlägg på den här bloggen! Men... efter att ha druckit lakritste på Café Belmondo ikväll fick jag en kraftig huvudvärk som inte riktigt gått bort än. Jag kan inte konsten att skriva med huvudvärk, men eftersom jag så gärna vill lägga upp fina bilder från dagen så tvingar jag mig till att skriva detta inlägg nu ändå.

Min tanke var att skriva om hur annorlunda dessa 3,5 månader har varit från hur jag hade planerat att de skulle bli. Fast jag får väl säga som Edith Piaf; je ne regrette rien! Jag ångrar ingenting! Många bittra tårar har fällts och stressen har följt med mig in i drömmarna många nätter, men det har även funnits en del (även om väldigt få) rofyllda stunder. Som för någon vecka sedan när jag åt årets första pepparkaka, eller när jag iförrgår fick sällskap av en trevlig pojke från klassen till skolan. Eller igår när jag och min bästa pappa hade en djupgående diskussion om ämnen vi båda brinner för.

Men det finns ändå mycket som jag tänker göra annorlunda från och med nu. Ja just nu! Jag har inget val egentligen. Häromdagen fick jag uppleva hur överväldigande stressen kan bli. Den där sekunden då man inser att ingenting fungerar och att man bara har sig själv att beskylla är inget man någonsin vill behöva vara med om. Då svimmar man. Även om förvirringen och illamåendet går över när en halvt förtvivlad pappa kommer in i rummet och klappar en på huvudet och säger att det blir bra, så kan man inte förlåta sig själv. Det är så onödigt.

Nu har jag en stark inspiration till att göra mitt allra bästa! Ni vet, det där med praktikplatser och utlandsstudier... Det är ju så att vi som läser franska inte nödvändigtvis behöver hamna i Frankrike, men de med högst betyg får välja först! Jag vill verkligen inte hamna i Belgien eller Luxemburg (eller värst är givetvis någon skola i Stockholm....) Allra helst vill jag till Paris, men bara det är Frankrike blir jag överlycklig. Jojjo har hjälpt mig utarbeta en plan för hur jag ska lyckas med allt detta (ja, halvt inspirerad från hennes överduktiga bror som pluggar på universitetet varje dag även om han inte har lektion...). Jag ska rapportera varje dag här på bloggen! Ja, i och med mitt 101:a inlägg ska jag redovisa hur duktig jag har blivit! Det blir lite som en loggbok à la Kunskapsskolan :D

Det absolut första jag måste ändra på är att inte sova bort hela dagen. Det är inte det att jag egentligen är trött, för om jag bara går upp ur sängen så går jag inte och lägger mig igen. Det gäller att finna en motiverande faktor som sparkar upp en. Man måste försöka tänka på något roligt som man kan göra direkt när man gått upp. Jag måste vara uppe före kl. 8:00 i vilket fall som helst :D 

Sedan ska jag ägna 8 timmar av dagen till studier (inklusive pauser, totalt blir det alltså kanske fem timmars studier som minimum). Kvällen måste jag ägna åt något kreativt, eller åtminstone något som är givande. Ändå ska man inte underskatta vikten av att koppla av och kunna vara inaktiv utan att känna panik. Därför ska helgerna vara helt lediga. Jag får inte ens tänka på studier på lördagar och söndagar! Lördagar ska man vara social och träffa både nya och gamla kompisar. På söndagar är det okej att vara hemma, kanske städa lite smått och mysa ner sig i ett bubbligt bad. Planera resten av veckan, men sluta tänka på det så fort man lagt ned pennan. Jag tror stenhårt på att det går att följa ett schema utan att man känner tristess. Det gäller att inte planera i detalj, men försäkra sig om att tiden är rätt disponerad. Jag älskar ju att planera, men tittar aldrig på schemat igen efter att jag skapat det. Ändå måste man tro att uråldriga mönster går att bryta. Mänskligheten, visa att jag har rätt!

Jag börjar rapportera redan på måndag!!!