Idag har jag och Jojjo varvat plugg och killsnack med klagomål om att studentlivet verkligen suger tusen gånger hårdare än vad man någonsin kunnat tänka sig. Man trodde att man skulle bli "friare" och få mer tid till annat, men istället blev det tvärtom. Det är skönare att jobba för när man går hem från jobbet är man klar för dagen. Man får lov att tänka på annat. Men man blir aldrig klar med studerande. När man går hem från skolan är man bunden till att fortsätta läsa och man kan aldrig bli klar, eftersom det hela tiden finns något man ännu inte lärt sig. Att bara läsa sidorna räcker ju inte. Man måste ju memorera dem också. Till provet på nästa fredag ska jag ha memorerat  drygt 500 sidor om fonetik och grammatik. Det fortsätter ända in i sömnen, när man drömmer att min sitter och skriver prov.... Det är helt enkelt en mardröm att gå på universitetet. Tortyr. Det finns inget fysiskt arbete som är så krävande som att studera. Man vill bara hoppa av... Och sedan så underlättar det ju inte heller att hela tiden sakna sin pojkvän...................