Jag läste klart Dagarnas skum (L'écume des jours) för någon vecka sedan men... böcker som helt saknar filosofiska undertoner eller någon som helst eftertanke är inte riktigt i min smak.

 

Å andra sidan ska ju denna författare vara känd för att "avsky seriöst arbete", så vad hade man kunnat förvänta sig? Jag gillar heller inte att de drygt hundra första sidorna är som en enda stor framgångssaga där allting är perfekt. Det är inte ens njutbart som en frivilligt naiv verklighetsflykt. 

 

Om man tycker om att läsa "underhållande" böcker som utspelar sig i en fantasivärld där det finns talande mustaschprydda råttor och naturligt jasminedoftande kvinnor som kan dö om de inte omges av blommor så långt ögat kan se... då... då kan jag rekommendera denna bok.

 

Inget foto har jag på boken heller men den hade ändå inget omslag. Istället får ni se en av mina teckningar som egentligen inte alls hör till sammanhanget och som dessutom citerar Nadja som var en mycket bättre surrealistbok. HAH!